utländska pianister
Vladimir Ashkenazy, född 6 juli 1937 i Nizjnij Novgorod, Ryssland, är en rysk pianist och dirigent. Han är numera bosatt i Schweiz, men har isländskt medborgarskap sedan tidigare. Känd för sina tolkningar av Sergei Rachmaninov och Alexandr Skrjabin.
Victor Borge (eg. Børge Rosenbaum), född 3 januari 1909 i Köpenhamn, död 23 december 2000 i Greenwich, Connecticut, USA, var en dansk-amerikansk pianist och underhållningsartist, som inriktade sig på humoristiska tolkningar av kända, oftast klassiska musikstycken. Han erhöll sin utbildning vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn och debuterade 1927 på Tivoli. Under 1930-talet blev han populär som komiker i en rad revyer och filmer. När Tyskland under andra världskriget invaderade Danmark 1940 flydde Borge, som var jude, via Sverige till USA. Han blev amerikansk medborgare 1947. I USA vann han snabbt stor popularitet bland annat genom radiosändningar. Under 1950-talet uppträdde han i Las Vegas och hade inskrivet i kontraktet att han skulle ha högre gage än alla andra artister i staden. Med sin enmans-show slog han rekordet att som solist göra 849 konserter på samma scen på Broadway. Borge fortsatte att uppträda så länge han levde. Hans show var improviserad, men samma nummer återkom decennium efter decennium. Det var hans perfekta tajming som gjorde det roligt. Ofta hade han en operasångerska som gästartist, och hon fick finna sig i att, liksom publiken, förolämpas å det grövsta. Borge begrovs i två länder - hans aska blandades med hustrun Sannas (som avled tre månader innan Borge) och delades i två urnor. Den ena gravsattes i Greenwich, Connecticut, och den andra på judiska kyrkogården i Köpenhamn.
Vladimir Horowitz, född 1 oktober 1904 i Kiev, Ukraina, död 5 november 1989; ukrainskfödd amerikansk pianist. Han började sin internationella karriär 1924 och gjorde sin debut i USA 1928 med New York Philharmonic Orchestra. Han blev känd för sin fulländade, virtuosa stil och teknik, och var en ledande tolkare av Liszt, Robert Schumann och Rachmaninov.
Arthur Rubinstein, ibland stavat Artur Rubinstein, (28 januari 1887 - 20 december 1982), polskfödd amerikansk pianist, föddes i Lódz, Polen. Betraktas allmänt som en av 1900-talets främsta pianister och tolkare av Frédéric Chopins pianomusik. Rubinstein började spela piano redan vid tre års ålder. Som åttaåring gav han sitt första framträdande. Han studerade piano, violin och komposition i Warszawa och Berlin, och debuterade i Berlin år 1900, tolv år gammal. Han väckte stor uppmärksamhet redan 1905 vid en konsert i Paris och påföljande år turnerade han runt i USA. Hans temperamentsfulla spel och hans skicklighet som virtuos, gjorde att han blev populär och framträdde med världens främsta symfoniorkestrar och gav konserter världen över ända upp i 89-årsåldern. Han specialiserade sig på musik av Chopin, Claude Debussy och spanska kompositörer. Rubinstein hade fotografiskt minne av största delarna av sina repertoarer och enligt hans självbiografi lärde sig pianisten Franck’s Symphonic Variations medan han åkte tåg på resvägen till konserten, utan att ha nytta av ett piano. Han var även mycket språkbegåvad och talade åtta språk flytande. Han blev amerikansk medborgare 1946.
Clara Schumann, född Clara Josephine Wieck den 13 september 1819 i Leipzig, död den 20 maj 1896 i Frankfurt am Main, var en tysk tonsättare och pianist, gift med Robert Schumann. Schumann var en av sin tids mest framstående pianister och spelade lika utmärkt verk av Mozart, Bach, Beethoven som av Mendelssohn, Chopin och Brahms, men var mest berömd för tolkningen av sin mans tonstycken. Hon utbildades av sin far, pianoläraren Friedrich Wieck, till virtuos, men inhämtade dessutom musikens teori och kompositionskonst för Weinlig, Kupsch och Dorn. År 1828 uppträdde hon för första gången offentligt, men hennes egentliga rykte härleder sig från år 1837, då hennes bekantskap med Robert Schumann gav full mognad åt hennes uppfattning. Efter sitt giftermål 1840 företog hon mera sparsamt konsertturer, men efter mannens död år 1856 uppträdde hon åter och hänförde publiken i Tyskland och England under årtionden. År 1863 bosatte hon sig nära Baden-Baden, och 1878-92 var hon pianolärarinna vid Hochs konservatorium i Frankfurt am Main. Hon blev år 1870 ledamot av Musikaliska akademien i Stockholm. Hennes kompositioner, som vittnar om stor begåvning, utgörs av preludier, fugor, sånger, en pianokonsert, en trio m.m. Hon reviderade samlingsupplagan av makens verk och utgav hans ungdomsbrev. Hennes biografi skrevs av Litzmann (tre band, 1902-08; flera upplagor).
William "Count" Basie, född 21 augusti 1904, död 26 april 1984, amerikansk jazzmusiker, pianist och orkesterledare. Basie kom från anspråkslösa förhållanden men lärde sig ändå spela piano i unga år. Som tidiga förebilder för sin högst sparsmakade pianostil har han själv nämnt Earl "Fatha" Hines och Thomas "Fats" Waller. I tjuguoårsåldern hade han diverse påhugg som stumfilmspianist, vaudevillemusiker och ackompanjatör åt olika bluessångare. 1928 städslades han som pianist i Walter Page's Blue Devils, ett band med förankring i Kansas City. Där fick han året därpå engagemang i Bennie Moten's orkester och vid Motens död 1935 övertog Basie orkestern. Det är inte för mycket sagt att Basie och hans orkester skapade en ny stil inom storbandsjazzen, som fram till dess hade präglats av Fletcher Hendersons och Duke Ellingtons raffinerade arrangemang. Även Basie kunde använda sig av en intrikat uppbyggnad, men den musik hans orkester spelade grundade sig gärna på enkla tonslingor, s.k. riff, som framfördes med pregnans och underbyggda av starka rytmiska element. Oftast interfolierades de också av Basies eget spänningsskapande, minimalistiska pianospel. Inget storband svängde hårdare än Count Basies. Med ett kort uppehåll 1950-1952 existerade orkestern fram till slutet av 1970-talet, då Basies tilltagande ohälsa omöjliggjorde vidare turnéer. Många enastående och betydelsefulla jazzmusiker bidrog genom åren till orkesterns höga klass. Man kan nämna trumpetarna Buck Clayton, Harry Edison och Thad Jones, tenorsaxofonisterna Lester Young, Hershel Evans, Frank Wess, Frank Foster och Eddie "Lockjaw" Davis, gitarristen Freddie Green och trumslagaren Jo Jones. Basies musik var starkt bluespräglad och under årens lopp sjöng sångare som Helen Humes, Jimmy Rushing och Joe Williams med hans band.
Dave Brubeck, född 6 december 1920 i Concord, Kalifornien, är en amerikansk jazzpianist och kompositör. Efter att Brubeck tagit examen vid University of the Pacific 1942 tjänstgjorde han under andra världskriget i George Pattons tredje armé. Brubeck studerade klassisk komposition för den franska kompositören Darius Milhaud. Tillsammans med Paul Desmond (saxofon), Bob Bates (bas) och Joe Dodge (trummor) bildade han 1951 The Dave Brubeck Quartet. De spelade bl.a. Desmonds komposition Take Five som går i den ovanliga 5/4-takt. Gruppen verkar ha haft en förkärlek för asymmetriska taktarter; förutom den välkända Take five spelade de även Unsquare dance i 7/4-takt och Blue Rondo A La Turk i 9/8-takt. Gruppen upplöstes 1967 men gjorde åter en spelning till 25-årsjubiléet 1976. Brubeck fortsatte efter gruppens upplösning att spela tillsammans med Paul Desmond och gjorde även en del spelningar med barytonsaxofonisten Gerry Mulligan. 2002 spelade pianisten John Salmon in Dave Brubecks verk "Chromatic Fantasy Sonata" och "Five Pieces from Two-Part Adventures" på skivmärket Naxos.
Ray Charles Robinson, född 23 september 1930 i Albany, Georgia, USA, död 10 juni 2004 i Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien, USA, amerikansk sångare och pianist. Ray Charles var blind sedan han var sju år gammal, då han drabbades av glaukom, en form av grön starr. Hans föräldrar dog när han fortfarande var i tonåren. Charles lärde sig spela flera instrument - däribland piano, orgel, klarinett och saxofon - på St. Augustine School i Florida, en skola för blinda och döva. Vid slutet av 1940-talet började han spela in musik, och 1951 kom hans första stora hit Baby, Let Me Hold Your Hand. Under 1950-talet fick sedan Charles små hits här och där. År 1961 kom Hit the Road Jack som blev en ganska stor framgång. 1962 kom hans största hit I Can't Stop Loving You, lite förvånande då han bytt sin tidigare R&B stil mot lite mer Country & Western-stil. I dag anses hans bästa period inom musiken ha varit från slutet av 1950-talet till början av 1960-talet. Ray Charles fick Polarpriset 1998 tillsammans med Ravi Shankar. Ray Charles medverkade även i filmen The Blues Brothers 1980 där han jobbade i en musikaffär.
Armando Anthony "Chick" Corea, född 12 juni 1941 i Chelsea, Massachusetts, är en amerikansk jazzpianist. Han har spelat med bland andra Miles Davis, Stan Getz och Herbie Hancock. Han bildade även jazz fusion-gruppen Return to Forever i början av 70-talet.
Edward Kennedy Duke Ellington, född 29 april 1899 i Washington D.C., USA, död 24 maj 1974 i New York City, New York, USA, framstående amerikansk jazzmusiker, pianist och orkesterledare. Han var även verksam som kompositör och arrangör. Duke Ellington föddes i Washington, D.C. och hans föräldrar, som tillhörde en tämligen välsituerad svart överklass, var noga med att ge honom en ordentlig uppfostran. Däri ingick också att få pianolektioner, som påbörjades vid 7-8 års ålder. Dock ägnade han sig i tonåren hellre åt baseboll än musik. När han tillsammans med sin mor var på semester i en kustort, råkade han komma att lyssna på en pianist, som senare gav honom vissa tips när det gällde pianospel och Ellington började lära sig grunderna för hur man läser noter och fick hjälp att träna upp sina färdigheter i pianospelet. Han fick små speljobb på klubbar och kaféer i Washingtons omgivningar och tre månader innan han skulle vara färdig med sin yrkesskoleutbildning slutade han den och blev professionell musiker. 1917 bildade han sin första egen orkester och han tog tre viktiga steg mot självständighet. 1. Han flyttade från sina föräldrars hem, 2. han blev sin egen agent och 3. han gifte sig med Edna Thompson. Hans popularitet växte sakta och så även hans orkester, som gjorde framträdanden på många av de exklusiva klubbarna i Washington. Genombrottet kom när orkestern 1927 fick ett engagemang på The Cotton Club i stadsdelen Harlem i New York, vilket ledde till radioframträdanden och skivinspelningar. Om Ellington har sagts att hans instrument i första hand var orkestern och hans arrangemang formade sig ofta till suggestiva tonmålningar. En lång rad förstklassiga - och i vissa fall stilbildande - jazzmusiker spelade i hans orkester, några av dem under mycket lång tid. Man kan nämna trumpetarna James "Bubber" Miley, Cootie Williams, Rex Stewart och Clark Terry, trombonisterna Joe "Tricky Sam" Nanton och Lawrence Brown, klarinettisten Barney Bigard, altsaxofonisten Johnny Hodges, tenorsaxofonisterna Ben Webster och Paul Gonsalves, barytonsaxofonisten Harry Carney och bassisten Jimmy Blanton. Under åren utvecklade Ellington även sitt pianospel och gjorde under de sista 15 åren av sitt liv flera skivinspelningar som pianist tillsammans med till exempel Louis Armstrong, John Coltrane och Charles Mingus. Ellingtons orkester vann på 30-talet världsrykte och turnerade i bortåt 40 år över hela världen och uppträdde även vid ett flertal tillfällen i Sverige. Orkestern fortlevde en tid efter Ellingtons död, då under ledning av Mercer Ellington.
Erroll Garner, född 15 juni 1921, död 2 januari 1977, var en amerikansk jazzpianist och kompositör, mest känd för Misty som han skrev i slutet på 1950-talet. Garner brukade ofta nynna melodin samtidigt som han spelade, en egenhet han delade med pianisten Glenn Gould.
Herbie Hancock, född 12 april 1940 i Chicago, Illinois, USA, är en amerikansk jazzmusiker, pianist och kompositör. Han var bland annat medlem i Miles Davis Quintet. Bland de utmärkelser han mottagit finns tio Grammys och en Oscar, för soundtracket till fimen Round Midnight. Hancock började spela piano redan som barn. Han kom in i jazzens värld under sina ungdomsår, influerad av Oscar Peterson och Bill Evans.
Keith Jarrett, född 8 maj 1945 i Allentown, Pennsylvania, USA, amerikansk jazzpianist, en av de största i världen. Han var något av ett underbarn och har spelat bland annat med Charles Lloyd, Jan Garbarek och Miles Davis (medlem i Davis band 1970-72) men efter 1972 lämnade han den elektrifiering av jazzen som då var en ledande riktning, och arbetade under många år uteslutande som pianist med en banbrytande improvisatorisk stil. Samtidigt inledde han ett samarbete med det då rätt nystartade tyska skivbolaget ECM Records, som har betytt mycket för att ge honom kreativt utrymme. Han har även spelat klassisk musik, t ex Bachs Goldbergvariationer och Georg Friedrich Händels sviter för klaver. Har bl.a. spelat in ett album som blivit en kultskiva, KÖLN-konserten (1975). Den är en av de mest sålda jazzskivorna någonsin.
Sir Elton Hercules John, eg. Reginald Kenneth Dwight, född 25 mars 1947 i Pinner, nordväst om London, England, Storbritannien, är en brittisk musiker, pianist, kompositör och sångare som sålt 250 miljoner album världen över, och drygt 100 miljoner singlar vilket gör honom till en av dom mest framgångrika manliga artisterna genom alla tider.
Jerry Lee Lewis, född den 29 september 1935 i Ferriday, Louisiana, är en amerikansk rockartist, sångare och pianist. Han är son till Elmo och Mamie Lewis. Storebror till Linda Gail och Frankie Jean Lewis och lillebror till Elmo Lewis Jr.
Thelonious Monk, Thelonious Sphere Monk Sr., född 10 oktober 1917 i Rocky Mount, North Carolina (uppväxt i New York City, New York), död 17 februari 1982 i New York City, New York (efter en stroke), var en amerikansk pianist och kompositör inom jazzen. Monk debuterade på skiva tillsammans med Coleman Hawkins 1944. Han gjorde sitt sista framträdande som musiker i juli 1976. Thelonious, som också kallades Sphere, bar ofta mer eller mindre anmärkningsvärda hattar och andra huvudbonader. Vid ett uppträdande i Sverige, hade han på huvudet ironiskt nog en björnpälsmössa.
Oscar Peterson, född 15 augusti 1925 i Montreal, kanadensisk jazzpianist.
Thomas Wright Fats Waller, född 21 maj 1904, död 15 december 1943; amerikansk jazzpianist, kompositör och orkesterledare, som komponerade evergreens inom jazzen såsom Ain't Misbehavin och Honeysuckle Rose. Fats var känd för att kommunicera med lyssnarna under själva numrena. Hans låtar ansågs originella och ibland bisarra, en som lät sig bli influerad av Waller var Povel Ramel. En annan stor beundrare var Beppe Wolgers.
Stevie Wonder, eg. Steveland H. Morris (född 13 maj 1950 i Saginaw, Michigan, USA, som Steveland Hardaway Judkins), amerikansk musiker, sångare, kompositör och producent. Wonder har spelat in mer än trettio top-10 hits, vunnit tjugotvå Grammysar (vilket är rekord för en soloartist), han har vunnit en Oscar för Bästa låt och blivit inbjuden till både Rock and Roll och Songwriters hall of fame. Operastjärnan Luciano Pavarotti kallade honom en gång för "en riktigt stor musikalisk geni. Med en blindhet från födseln skrev Wonder skivkontrakt med Motown Records när han var tonåring, och han har fortsatt att spela in och framföra för det skivbolaget till idag. Han har blivit en av den mest framgångsrika och välkända artisten i världen, med nio amerikanska topplistettor och över 100 miljoner sålda album. Stevie Wonder kan klassificeras som en multi-instrumentalist, han spelar trummor, basgitarr, congas, och framför allt, piano, munspel och keyboard. Stevie Wonder har betytt oerhört mycket för amerikansk pop, soul och funk. En stor inspirationskälla för honom var Ray Charles. Wonder fick sin första hit redan när han var tolv år (d.v.s. 1963) med låten "Fingertips". Under senare delen av 1960-talet kom fler hits från honom, bl. a. "Uptight (Everything's Alright)" (1966), "I Was Made to Love Her" (1967), "Shoo-Be-Doo-Be-Doo-Da-Day" (1968), och "Yester-me, Yester-you, Yesterday" (1969). Det var dock under 1970-talet hans storhetsperiod var, både artistiskt och kommersiellt. Han släppte bejublade album så som Talking Book, Fulfillingness' First Finale, och Songs in the Key of Life. Några av hans största låtar från den tiden är "Higher Ground", "You are the Sunshine of my Life", "Superstition", "You Haven't Done Nothin", "Sir Duke", och "As". "I Just Called To Say I Love You", som förmodligen är hans mest kända låt, släpptes 1984. Han har 7 barn. 2006 spelade han med och sjöng tillsammans med Andrea Bocelli på dennes skiva Amore. India Arie, en musiker, har dedikerat en låt åt Wonder, som heter Wonderful, där hon sjunger om vad Stevie betytt för henne, och för andra. Stevie Wonder delar rekordet med U2 för flest Grammy-utmärkelser, 22 stycken.
Victor Borge (eg. Børge Rosenbaum), född 3 januari 1909 i Köpenhamn, död 23 december 2000 i Greenwich, Connecticut, USA, var en dansk-amerikansk pianist och underhållningsartist, som inriktade sig på humoristiska tolkningar av kända, oftast klassiska musikstycken. Han erhöll sin utbildning vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn och debuterade 1927 på Tivoli. Under 1930-talet blev han populär som komiker i en rad revyer och filmer. När Tyskland under andra världskriget invaderade Danmark 1940 flydde Borge, som var jude, via Sverige till USA. Han blev amerikansk medborgare 1947. I USA vann han snabbt stor popularitet bland annat genom radiosändningar. Under 1950-talet uppträdde han i Las Vegas och hade inskrivet i kontraktet att han skulle ha högre gage än alla andra artister i staden. Med sin enmans-show slog han rekordet att som solist göra 849 konserter på samma scen på Broadway. Borge fortsatte att uppträda så länge han levde. Hans show var improviserad, men samma nummer återkom decennium efter decennium. Det var hans perfekta tajming som gjorde det roligt. Ofta hade han en operasångerska som gästartist, och hon fick finna sig i att, liksom publiken, förolämpas å det grövsta. Borge begrovs i två länder - hans aska blandades med hustrun Sannas (som avled tre månader innan Borge) och delades i två urnor. Den ena gravsattes i Greenwich, Connecticut, och den andra på judiska kyrkogården i Köpenhamn.
Vladimir Horowitz, född 1 oktober 1904 i Kiev, Ukraina, död 5 november 1989; ukrainskfödd amerikansk pianist. Han började sin internationella karriär 1924 och gjorde sin debut i USA 1928 med New York Philharmonic Orchestra. Han blev känd för sin fulländade, virtuosa stil och teknik, och var en ledande tolkare av Liszt, Robert Schumann och Rachmaninov.
Arthur Rubinstein, ibland stavat Artur Rubinstein, (28 januari 1887 - 20 december 1982), polskfödd amerikansk pianist, föddes i Lódz, Polen. Betraktas allmänt som en av 1900-talets främsta pianister och tolkare av Frédéric Chopins pianomusik. Rubinstein började spela piano redan vid tre års ålder. Som åttaåring gav han sitt första framträdande. Han studerade piano, violin och komposition i Warszawa och Berlin, och debuterade i Berlin år 1900, tolv år gammal. Han väckte stor uppmärksamhet redan 1905 vid en konsert i Paris och påföljande år turnerade han runt i USA. Hans temperamentsfulla spel och hans skicklighet som virtuos, gjorde att han blev populär och framträdde med världens främsta symfoniorkestrar och gav konserter världen över ända upp i 89-årsåldern. Han specialiserade sig på musik av Chopin, Claude Debussy och spanska kompositörer. Rubinstein hade fotografiskt minne av största delarna av sina repertoarer och enligt hans självbiografi lärde sig pianisten Franck’s Symphonic Variations medan han åkte tåg på resvägen till konserten, utan att ha nytta av ett piano. Han var även mycket språkbegåvad och talade åtta språk flytande. Han blev amerikansk medborgare 1946.
Clara Schumann, född Clara Josephine Wieck den 13 september 1819 i Leipzig, död den 20 maj 1896 i Frankfurt am Main, var en tysk tonsättare och pianist, gift med Robert Schumann. Schumann var en av sin tids mest framstående pianister och spelade lika utmärkt verk av Mozart, Bach, Beethoven som av Mendelssohn, Chopin och Brahms, men var mest berömd för tolkningen av sin mans tonstycken. Hon utbildades av sin far, pianoläraren Friedrich Wieck, till virtuos, men inhämtade dessutom musikens teori och kompositionskonst för Weinlig, Kupsch och Dorn. År 1828 uppträdde hon för första gången offentligt, men hennes egentliga rykte härleder sig från år 1837, då hennes bekantskap med Robert Schumann gav full mognad åt hennes uppfattning. Efter sitt giftermål 1840 företog hon mera sparsamt konsertturer, men efter mannens död år 1856 uppträdde hon åter och hänförde publiken i Tyskland och England under årtionden. År 1863 bosatte hon sig nära Baden-Baden, och 1878-92 var hon pianolärarinna vid Hochs konservatorium i Frankfurt am Main. Hon blev år 1870 ledamot av Musikaliska akademien i Stockholm. Hennes kompositioner, som vittnar om stor begåvning, utgörs av preludier, fugor, sånger, en pianokonsert, en trio m.m. Hon reviderade samlingsupplagan av makens verk och utgav hans ungdomsbrev. Hennes biografi skrevs av Litzmann (tre band, 1902-08; flera upplagor).
William "Count" Basie, född 21 augusti 1904, död 26 april 1984, amerikansk jazzmusiker, pianist och orkesterledare. Basie kom från anspråkslösa förhållanden men lärde sig ändå spela piano i unga år. Som tidiga förebilder för sin högst sparsmakade pianostil har han själv nämnt Earl "Fatha" Hines och Thomas "Fats" Waller. I tjuguoårsåldern hade han diverse påhugg som stumfilmspianist, vaudevillemusiker och ackompanjatör åt olika bluessångare. 1928 städslades han som pianist i Walter Page's Blue Devils, ett band med förankring i Kansas City. Där fick han året därpå engagemang i Bennie Moten's orkester och vid Motens död 1935 övertog Basie orkestern. Det är inte för mycket sagt att Basie och hans orkester skapade en ny stil inom storbandsjazzen, som fram till dess hade präglats av Fletcher Hendersons och Duke Ellingtons raffinerade arrangemang. Även Basie kunde använda sig av en intrikat uppbyggnad, men den musik hans orkester spelade grundade sig gärna på enkla tonslingor, s.k. riff, som framfördes med pregnans och underbyggda av starka rytmiska element. Oftast interfolierades de också av Basies eget spänningsskapande, minimalistiska pianospel. Inget storband svängde hårdare än Count Basies. Med ett kort uppehåll 1950-1952 existerade orkestern fram till slutet av 1970-talet, då Basies tilltagande ohälsa omöjliggjorde vidare turnéer. Många enastående och betydelsefulla jazzmusiker bidrog genom åren till orkesterns höga klass. Man kan nämna trumpetarna Buck Clayton, Harry Edison och Thad Jones, tenorsaxofonisterna Lester Young, Hershel Evans, Frank Wess, Frank Foster och Eddie "Lockjaw" Davis, gitarristen Freddie Green och trumslagaren Jo Jones. Basies musik var starkt bluespräglad och under årens lopp sjöng sångare som Helen Humes, Jimmy Rushing och Joe Williams med hans band.
Dave Brubeck, född 6 december 1920 i Concord, Kalifornien, är en amerikansk jazzpianist och kompositör. Efter att Brubeck tagit examen vid University of the Pacific 1942 tjänstgjorde han under andra världskriget i George Pattons tredje armé. Brubeck studerade klassisk komposition för den franska kompositören Darius Milhaud. Tillsammans med Paul Desmond (saxofon), Bob Bates (bas) och Joe Dodge (trummor) bildade han 1951 The Dave Brubeck Quartet. De spelade bl.a. Desmonds komposition Take Five som går i den ovanliga 5/4-takt. Gruppen verkar ha haft en förkärlek för asymmetriska taktarter; förutom den välkända Take five spelade de även Unsquare dance i 7/4-takt och Blue Rondo A La Turk i 9/8-takt. Gruppen upplöstes 1967 men gjorde åter en spelning till 25-årsjubiléet 1976. Brubeck fortsatte efter gruppens upplösning att spela tillsammans med Paul Desmond och gjorde även en del spelningar med barytonsaxofonisten Gerry Mulligan. 2002 spelade pianisten John Salmon in Dave Brubecks verk "Chromatic Fantasy Sonata" och "Five Pieces from Two-Part Adventures" på skivmärket Naxos.
Ray Charles Robinson, född 23 september 1930 i Albany, Georgia, USA, död 10 juni 2004 i Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien, USA, amerikansk sångare och pianist. Ray Charles var blind sedan han var sju år gammal, då han drabbades av glaukom, en form av grön starr. Hans föräldrar dog när han fortfarande var i tonåren. Charles lärde sig spela flera instrument - däribland piano, orgel, klarinett och saxofon - på St. Augustine School i Florida, en skola för blinda och döva. Vid slutet av 1940-talet började han spela in musik, och 1951 kom hans första stora hit Baby, Let Me Hold Your Hand. Under 1950-talet fick sedan Charles små hits här och där. År 1961 kom Hit the Road Jack som blev en ganska stor framgång. 1962 kom hans största hit I Can't Stop Loving You, lite förvånande då han bytt sin tidigare R&B stil mot lite mer Country & Western-stil. I dag anses hans bästa period inom musiken ha varit från slutet av 1950-talet till början av 1960-talet. Ray Charles fick Polarpriset 1998 tillsammans med Ravi Shankar. Ray Charles medverkade även i filmen The Blues Brothers 1980 där han jobbade i en musikaffär.
Armando Anthony "Chick" Corea, född 12 juni 1941 i Chelsea, Massachusetts, är en amerikansk jazzpianist. Han har spelat med bland andra Miles Davis, Stan Getz och Herbie Hancock. Han bildade även jazz fusion-gruppen Return to Forever i början av 70-talet.
Edward Kennedy Duke Ellington, född 29 april 1899 i Washington D.C., USA, död 24 maj 1974 i New York City, New York, USA, framstående amerikansk jazzmusiker, pianist och orkesterledare. Han var även verksam som kompositör och arrangör. Duke Ellington föddes i Washington, D.C. och hans föräldrar, som tillhörde en tämligen välsituerad svart överklass, var noga med att ge honom en ordentlig uppfostran. Däri ingick också att få pianolektioner, som påbörjades vid 7-8 års ålder. Dock ägnade han sig i tonåren hellre åt baseboll än musik. När han tillsammans med sin mor var på semester i en kustort, råkade han komma att lyssna på en pianist, som senare gav honom vissa tips när det gällde pianospel och Ellington började lära sig grunderna för hur man läser noter och fick hjälp att träna upp sina färdigheter i pianospelet. Han fick små speljobb på klubbar och kaféer i Washingtons omgivningar och tre månader innan han skulle vara färdig med sin yrkesskoleutbildning slutade han den och blev professionell musiker. 1917 bildade han sin första egen orkester och han tog tre viktiga steg mot självständighet. 1. Han flyttade från sina föräldrars hem, 2. han blev sin egen agent och 3. han gifte sig med Edna Thompson. Hans popularitet växte sakta och så även hans orkester, som gjorde framträdanden på många av de exklusiva klubbarna i Washington. Genombrottet kom när orkestern 1927 fick ett engagemang på The Cotton Club i stadsdelen Harlem i New York, vilket ledde till radioframträdanden och skivinspelningar. Om Ellington har sagts att hans instrument i första hand var orkestern och hans arrangemang formade sig ofta till suggestiva tonmålningar. En lång rad förstklassiga - och i vissa fall stilbildande - jazzmusiker spelade i hans orkester, några av dem under mycket lång tid. Man kan nämna trumpetarna James "Bubber" Miley, Cootie Williams, Rex Stewart och Clark Terry, trombonisterna Joe "Tricky Sam" Nanton och Lawrence Brown, klarinettisten Barney Bigard, altsaxofonisten Johnny Hodges, tenorsaxofonisterna Ben Webster och Paul Gonsalves, barytonsaxofonisten Harry Carney och bassisten Jimmy Blanton. Under åren utvecklade Ellington även sitt pianospel och gjorde under de sista 15 åren av sitt liv flera skivinspelningar som pianist tillsammans med till exempel Louis Armstrong, John Coltrane och Charles Mingus. Ellingtons orkester vann på 30-talet världsrykte och turnerade i bortåt 40 år över hela världen och uppträdde även vid ett flertal tillfällen i Sverige. Orkestern fortlevde en tid efter Ellingtons död, då under ledning av Mercer Ellington.
Erroll Garner, född 15 juni 1921, död 2 januari 1977, var en amerikansk jazzpianist och kompositör, mest känd för Misty som han skrev i slutet på 1950-talet. Garner brukade ofta nynna melodin samtidigt som han spelade, en egenhet han delade med pianisten Glenn Gould.
Herbie Hancock, född 12 april 1940 i Chicago, Illinois, USA, är en amerikansk jazzmusiker, pianist och kompositör. Han var bland annat medlem i Miles Davis Quintet. Bland de utmärkelser han mottagit finns tio Grammys och en Oscar, för soundtracket till fimen Round Midnight. Hancock började spela piano redan som barn. Han kom in i jazzens värld under sina ungdomsår, influerad av Oscar Peterson och Bill Evans.
Keith Jarrett, född 8 maj 1945 i Allentown, Pennsylvania, USA, amerikansk jazzpianist, en av de största i världen. Han var något av ett underbarn och har spelat bland annat med Charles Lloyd, Jan Garbarek och Miles Davis (medlem i Davis band 1970-72) men efter 1972 lämnade han den elektrifiering av jazzen som då var en ledande riktning, och arbetade under många år uteslutande som pianist med en banbrytande improvisatorisk stil. Samtidigt inledde han ett samarbete med det då rätt nystartade tyska skivbolaget ECM Records, som har betytt mycket för att ge honom kreativt utrymme. Han har även spelat klassisk musik, t ex Bachs Goldbergvariationer och Georg Friedrich Händels sviter för klaver. Har bl.a. spelat in ett album som blivit en kultskiva, KÖLN-konserten (1975). Den är en av de mest sålda jazzskivorna någonsin.
Sir Elton Hercules John, eg. Reginald Kenneth Dwight, född 25 mars 1947 i Pinner, nordväst om London, England, Storbritannien, är en brittisk musiker, pianist, kompositör och sångare som sålt 250 miljoner album världen över, och drygt 100 miljoner singlar vilket gör honom till en av dom mest framgångrika manliga artisterna genom alla tider.
Jerry Lee Lewis, född den 29 september 1935 i Ferriday, Louisiana, är en amerikansk rockartist, sångare och pianist. Han är son till Elmo och Mamie Lewis. Storebror till Linda Gail och Frankie Jean Lewis och lillebror till Elmo Lewis Jr.
Thelonious Monk, Thelonious Sphere Monk Sr., född 10 oktober 1917 i Rocky Mount, North Carolina (uppväxt i New York City, New York), död 17 februari 1982 i New York City, New York (efter en stroke), var en amerikansk pianist och kompositör inom jazzen. Monk debuterade på skiva tillsammans med Coleman Hawkins 1944. Han gjorde sitt sista framträdande som musiker i juli 1976. Thelonious, som också kallades Sphere, bar ofta mer eller mindre anmärkningsvärda hattar och andra huvudbonader. Vid ett uppträdande i Sverige, hade han på huvudet ironiskt nog en björnpälsmössa.
Oscar Peterson, född 15 augusti 1925 i Montreal, kanadensisk jazzpianist.
Thomas Wright Fats Waller, född 21 maj 1904, död 15 december 1943; amerikansk jazzpianist, kompositör och orkesterledare, som komponerade evergreens inom jazzen såsom Ain't Misbehavin och Honeysuckle Rose. Fats var känd för att kommunicera med lyssnarna under själva numrena. Hans låtar ansågs originella och ibland bisarra, en som lät sig bli influerad av Waller var Povel Ramel. En annan stor beundrare var Beppe Wolgers.
Stevie Wonder, eg. Steveland H. Morris (född 13 maj 1950 i Saginaw, Michigan, USA, som Steveland Hardaway Judkins), amerikansk musiker, sångare, kompositör och producent. Wonder har spelat in mer än trettio top-10 hits, vunnit tjugotvå Grammysar (vilket är rekord för en soloartist), han har vunnit en Oscar för Bästa låt och blivit inbjuden till både Rock and Roll och Songwriters hall of fame. Operastjärnan Luciano Pavarotti kallade honom en gång för "en riktigt stor musikalisk geni. Med en blindhet från födseln skrev Wonder skivkontrakt med Motown Records när han var tonåring, och han har fortsatt att spela in och framföra för det skivbolaget till idag. Han har blivit en av den mest framgångsrika och välkända artisten i världen, med nio amerikanska topplistettor och över 100 miljoner sålda album. Stevie Wonder kan klassificeras som en multi-instrumentalist, han spelar trummor, basgitarr, congas, och framför allt, piano, munspel och keyboard. Stevie Wonder har betytt oerhört mycket för amerikansk pop, soul och funk. En stor inspirationskälla för honom var Ray Charles. Wonder fick sin första hit redan när han var tolv år (d.v.s. 1963) med låten "Fingertips". Under senare delen av 1960-talet kom fler hits från honom, bl. a. "Uptight (Everything's Alright)" (1966), "I Was Made to Love Her" (1967), "Shoo-Be-Doo-Be-Doo-Da-Day" (1968), och "Yester-me, Yester-you, Yesterday" (1969). Det var dock under 1970-talet hans storhetsperiod var, både artistiskt och kommersiellt. Han släppte bejublade album så som Talking Book, Fulfillingness' First Finale, och Songs in the Key of Life. Några av hans största låtar från den tiden är "Higher Ground", "You are the Sunshine of my Life", "Superstition", "You Haven't Done Nothin", "Sir Duke", och "As". "I Just Called To Say I Love You", som förmodligen är hans mest kända låt, släpptes 1984. Han har 7 barn. 2006 spelade han med och sjöng tillsammans med Andrea Bocelli på dennes skiva Amore. India Arie, en musiker, har dedikerat en låt åt Wonder, som heter Wonderful, där hon sjunger om vad Stevie betytt för henne, och för andra. Stevie Wonder delar rekordet med U2 för flest Grammy-utmärkelser, 22 stycken.